well well well, guess who's back again?
ne men jag tänkte ge bloggen ett försök, hade kul förut kan jag ha lika kul nu, eller har jag blivit för mogen? :O höhö.
det var ett jävla tag sen jag skrev sist och jag har genomlidit många dumma händelser och färre framgångar! ;D

jag har:
- tagit studenten, no more obligatorisk skola, och inge mer gratis skolmat.. :(
- skaffat mig ett jobb, japp nån ville faktiskt anställa mig!
- fyllt nitton, woho får köra taxi!
- fått inneboenden, McLovin(kevin) och Kim den Late
- skaffat Ica-kort, jävla massa vuxenpoäng, höhö!
- slarvat bort min hemnyckel, hur fan kan jag gjort det?
- inte skaffat körkort eller ens övningskört, duktig flicka!
- börjat på högskolan, wiho!
- skaffat kissekatt, som har fyfan mer korkad än vad jag är! stackars katt!
- fått en syster jag inte visste att jag hade, big chock indeed, but it turned out to a fucking great one :D

Vilka framsteg! Jag är så påväg att bli vuxen.

/ X

Hej jag heter Zenya och jag är nu 18 år. Jag kan lika bra erkänna att jag längtat tills jag skulle bli 18, jag menar, jag får äntligen köpa cigaretter lagligt! haha. Det är väl alla unga rökares dröm? Nej nu ska jag inte ta i, men det är iallafall skönt nu. Så nu är det väl dags för mig att sluta röka då!
Jag fyllde år i måndags, grattis till mig :) och innan jag var arton så hade jag ganska stor frihet. jag hade inga utetider, min mamma gick aldrig upp på mitt rum och hon frågade aldrig mig om vad jag skulle göra eller vad jag har gjort,
eller vad jag gör.
Jag hade frihet. Men hela den här veckan har min mamma varit på mig som en hök, hon har snokat runt i mitt rum, hon har kollat vad jag gör eller vad jag ska göra. Även nu försöker hon kika på vad jag håller på med på datorn.
Jag får panik, det är helt nytt för mig. Jag menar, borde hon inte ha varit såhär mot mig de senaste två åren? Är hon inte lite sent ute för att snoka runt?
Jag försökte förklara min frustration för en kompis, men det enda jag gjorde var att jag skrattade, jag kunde inte förklara det. Utan jag skrattade åt hela den här veckan, den har ju varit så absurd..
Min mamma och jag hade en pakt, "det jag inte säger något om, vet hon inget om" typ vi har ett tysthetslöfte.
Jag vet att hon vet att jag röker, men jag börjar få panik att hon inte frågar ut mig om det! Varför kan hon inte göra det bara? Jag kan ju inte bara kläcka ut mig det.
Min mamma har slutat röka,och nu tjatar hon om att min syster har lämnat cigg efter sig till mamma i nödfall och hon gnäller om att hon inte hittar dem och frågar mig hela tiden om jag har sett dem. Nu har ju min mor tillfälle att säga att hon vill ha cigg av mig, men nej. Det gör hon inte! Frustration på hög nivå, (som ingen kan förstå)

/ X

När skolan börjar igen efter jul så är det bara en sak man längtar efter och det är ju sommarlovet. Så dagar, veckor och månader går och man har kommit till den dagen man slutar skolan och får sitt efterlängtade lov.
Skit skönt tänker man, nu behöver jag inte tänka på skolan på tusen år! Inte heller behöver man stiga upp tidigt på morgonen.
Ja.. Nu har jag mitt sommarlov, jag har möjligtheten att göra vad jag vill och sova hur länge man vill. Men kul att man har en hund att ta hand om!
Sova länge på morgonen. GLÖM det! Inte fan går det att sova med en hund som stökar omkring.
Göra vad du vill. Det är lika bra att glömma det med! Hunden måste ju ha promenader.
Så de närmaste veckorna handlar om att planera in sin dag efter hunden!

Folk frågar lite då och då vad man har gjort de här första dagarna på lovet, då svarar jag med att jag lyckats se klart hela Sex and the city boxen. Då får jag en konstig blick vilket får mig att inse att jag för tillfället inte har något liv haha! Inte nog med det har jag haft så tråkigt en dag att jag städade hela köket och vardagsrummet noga.. Det kallar jag low lifer.

Men vad fan, jag har iallafall gjort lite saker, som kollat på Sverige matchen med lite folks, varit på bio och gjort tre rätters middag med Pida.
Sedan sparar jag alla mina krafter tills på lördag ;)

/ X

Tanken bara slog mig att folk gillar för det mesta att diskutera, argumentera, bråka och tjaffsa. Bråkar man inte själv, så är man gärna vid sidan om och beskådar det hela. Men varför är det så jävla kul? Erkänn, ibland är det kul eller på något underligt sätt skönt att tjaffsa. 

Jag vet inte hur många gånger jag bråkat med mor min enbart för att jag känner för det. Det låter brutalt, kanske rent av elakt. Men ibland finns det något som måste ut. 
För min del kan det bero på att jag är den yngsta, den mest bortskämda och bla bla. Det är ju, enligt mig och andra småsyskon, ens uppgift att reta sina syskon. Och jag kan säga att jag har gjort min beskärda del.

Asså, har inte du någon gång sett folk bråka, och lite försynt börjar du iakta händelsen just för det är något spännande med det hela. Och det är det ju, man är så jävla nyfiken hela tiden. Men det är väl inget fel med det?

Jag säger bara, det är inget fel med att bråka, alla gör det, det är inget fel att vara lite smått nyfiken på andras bråk, men det får ju inte gå till överdrift! 
Helt ärligt, det är ju askul att veta varför folk bråkar det kan ju bara vara småsaker!
Det bästa är nog ändå missförstånd, och sen när man inser det så blir det så jävla kul!

- Jag hade sex för sju öl!
- Men fy fan vad du är slampig!
- Vad fan säger du?
- Du hade ju sex för sju öl, det är ju slampigt.
- Nej, jag hade sex och sedan snodde jag sju öl..
- Men det är ju en helt annan sak ju..

/ X

Har ni någongång verkligen önskat er något? Då menar jag att ni önskat det så mycket att ni tänker på det nästan dagligen. Visst gör man då allt man kan för att, som man så fint säger på engelska, Make it happen!

Jag är en typisk drömmare, önskar jag något, litet som stort så önskar jag det med innerlighet. Jag är dessutom en som tror på "önskesaker". En fallande stjärna, när klockan står tex 13.13 eller om man skalar en apelsin rätt är önskesaker.  Det jag då alltid gör är att önska. Varje gång samma sak.

Man kan ju tycka att det är lite lamt att jag borde inse att det inte funkar. Men då ska jag säga att det är fel, eller jag tycker det är fel. Det händer, jag har fått många önskningar uppfyllda. Men jag kan ju inte påstå att det är enbart apelsinens förtjänst. Det känns lite lamt.

Men jag tror däremot att om man hoppas så kan man få ett positivt resultat. Så jag vill säga att man aldrig ska sluta önska sig saker, just för att tillsist blir man så motiverad att om det är en önskning som man kan påverka så blir man taggad att verkligen göra något åt det.

Jag tog sakerna i mina egna händer idag och gav min lilla önskning en lyckoknuff!

/ X

Det finns två saker en tjej vill ha: Sin livs stora kärlek och sin pappa.
Varför en tjej vill ha sin livs stora kärlek kan vara för att man ser det på film. Säg en chic movie där tjejen inte får sin sanna kärlek. Nämn en. Jag kommer inte på en enda såhär på rak arm.

Men den andra saker man som tjej vill ha, sin pappa, det är väl påverkat av det man brukar höra ofta: Pappas lilla flicka. Eller att man när man gifter sig ska gå upp längst gångne med sin pappa som lämnar över en, eller att pappan ska godkänna mannen av sina drömmar.

Kollade på "What a girl wants" idag med tre flickor var av ingen har sin pappa. I slutet av filmen så kände man den dära spänningen i luften att vart är min pappa? Det var typ knäpptyst.

Jag tror att innerst inne är alla pappas lilla flicka och det går inte att göra någonting åt det, och innerst inne så drömmer alla om sin prince Charming. Så att tycka chic movies är töntiga är väl att ta i som tjej när alla har gemensamt att man vill hitta sin kärlek.

Nej jag är en stolt drömmare. Skulle aldrig passa på att ha min pappa att dansa med på "mitt bröllop" även om jag aldrig riktigt har drömt om att ha ett.

Så vissa saker känner man fast man inte talar högt om det, alla vill ha sin pappa vid sin sida. Så what a girl wants är precis det man såg i filmen!

/ X