Tanken bara slog mig att folk gillar för det mesta att diskutera, argumentera, bråka och tjaffsa. Bråkar man inte själv, så är man gärna vid sidan om och beskådar det hela. Men varför är det så jävla kul? Erkänn, ibland är det kul eller på något underligt sätt skönt att tjaffsa. 

Jag vet inte hur många gånger jag bråkat med mor min enbart för att jag känner för det. Det låter brutalt, kanske rent av elakt. Men ibland finns det något som måste ut. 
För min del kan det bero på att jag är den yngsta, den mest bortskämda och bla bla. Det är ju, enligt mig och andra småsyskon, ens uppgift att reta sina syskon. Och jag kan säga att jag har gjort min beskärda del.

Asså, har inte du någon gång sett folk bråka, och lite försynt börjar du iakta händelsen just för det är något spännande med det hela. Och det är det ju, man är så jävla nyfiken hela tiden. Men det är väl inget fel med det?

Jag säger bara, det är inget fel med att bråka, alla gör det, det är inget fel att vara lite smått nyfiken på andras bråk, men det får ju inte gå till överdrift! 
Helt ärligt, det är ju askul att veta varför folk bråkar det kan ju bara vara småsaker!
Det bästa är nog ändå missförstånd, och sen när man inser det så blir det så jävla kul!

- Jag hade sex för sju öl!
- Men fy fan vad du är slampig!
- Vad fan säger du?
- Du hade ju sex för sju öl, det är ju slampigt.
- Nej, jag hade sex och sedan snodde jag sju öl..
- Men det är ju en helt annan sak ju..

/ X