Hej jag heter Zenya och jag är nu 18 år. Jag kan lika bra erkänna att jag längtat tills jag skulle bli 18, jag menar, jag får äntligen köpa cigaretter lagligt! haha. Det är väl alla unga rökares dröm? Nej nu ska jag inte ta i, men det är iallafall skönt nu. Så nu är det väl dags för mig att sluta röka då!
Jag fyllde år i måndags, grattis till mig :) och innan jag var arton så hade jag ganska stor frihet. jag hade inga utetider, min mamma gick aldrig upp på mitt rum och hon frågade aldrig mig om vad jag skulle göra eller vad jag har gjort,
eller vad jag gör.
Jag hade frihet. Men hela den här veckan har min mamma varit på mig som en hök, hon har snokat runt i mitt rum, hon har kollat vad jag gör eller vad jag ska göra. Även nu försöker hon kika på vad jag håller på med på datorn.
Jag får panik, det är helt nytt för mig. Jag menar, borde hon inte ha varit såhär mot mig de senaste två åren? Är hon inte lite sent ute för att snoka runt?
Jag försökte förklara min frustration för en kompis, men det enda jag gjorde var att jag skrattade, jag kunde inte förklara det. Utan jag skrattade åt hela den här veckan, den har ju varit så absurd..
Min mamma och jag hade en pakt, "det jag inte säger något om, vet hon inget om" typ vi har ett tysthetslöfte.
Jag vet att hon vet att jag röker, men jag börjar få panik att hon inte frågar ut mig om det! Varför kan hon inte göra det bara? Jag kan ju inte bara kläcka ut mig det.
Min mamma har slutat röka,och nu tjatar hon om att min syster har lämnat cigg efter sig till mamma i nödfall och hon gnäller om att hon inte hittar dem och frågar mig hela tiden om jag har sett dem. Nu har ju min mor tillfälle att säga att hon vill ha cigg av mig, men nej. Det gör hon inte! Frustration på hög nivå, (som ingen kan förstå)

/ X