Jag kunde inte somna igår, jag hade sånna smärtor att jag grät av förtvivlan! Visst jag är 17 år men jag kan inte låta bli att inte gå till min mor och be om tröst och hjälp :P Så jag går in i mammas rum tårarna sprutar åt alla håll och jag kvider fram:
Mamma jag har jätteont i magen, jag har så ont att jag gråter..
Mamma: mmm..
Jag väntar på att hon ska säga sina visdomsord.
M: Markera smärtan...
Jag blir  helt nollställd..
M: Tryck på ta bort..
Jag börjar bli riktigt jävla arg.
M: Och smärtan är deletad..
Jag: VAD FAN MAMMA.. JAG ÄR INTE EN  JÄVLA DATOR.. Vaddå markera smärtan? Tror du jag är Word eller.. Det är inte kul, jag har ont.. Jag gråter ju.. fattar du inte? Jag går och lägger mig.

Vad ska man säga, jag var arg som fan och på morgonen efter en jävla dålig nattssömn så kollar mamma på mig som ett frågetecken när jag kommer ner i köket tyst som fan. Jag har fortfarande ont.
M: Vad är det med dig då?
J: Vet du inte..?
M: Mår du inte bra?
Jag ger mamma en mördande blick, som sagt jag var ju arg.
M: juste! Du hade ju ont. Det var ju det du skrek om.
J: .. Åh kommer du ihåg det? :O

Senare på kvällen berättar jag vad hon sa och hon hade inget minne av det utan börjar skratta hysteriskt och tycker hon var jätterolig och smart!
M: HAHA jaa så går det väl när man jobbar för mycket med datorer ^^

/ X