Om man har läst min blogg ganska från början kan man ha uppfattat ett ogillande av en specific lärare. Hans namn är Gunnar. Gunnar undervisar i Svenska. Gunnar anses av andra lärare att han är en väldigt kapabel och profissionell lärare. Han kan sitt ämne och han gillar det han gör.
Fine, Jag sätter mig inte emot det.

Gunnar lider av tvångbeteende, så som att dra sig själv i håret varenda gång han blir upprörd. Han gör saker som vanliga människor inte gör, vilket gör hela han till en komisk figur.
Har du sett Gunnar luta sig över ett bord? Har du inte, så fattar du inte var jag menar.

Gunnar kan inte ha en diskussion, om inte han gillar det han hör. Gunnar tål inte kritik. Men är inte heller sen på att dela ut kritik.
Har du försökt uttrycka dina meningsskiljaktigheter med honom? Har du inte? Då är det väldigt svårt att förstå att han faktiskt inte visar dig den respekt att han lyssnar till punkt.

Gunnar gillar att dra förhastade slutsatser.
Har du försökt säga en sak till Gunnar och han lyssnar inte klart utan bara blir irriterad och svarar på helt fel grej?

Känner du inte igen detta, så vet du inte vem Gunnar är.

Att få respekt måste man respektera folk också. Men gör du inte det kan du inte kräva respekt av någon annan heller.
Men det gör Gunnar.

Nu ska jag komma till saken, jag Zenya Kilickiran, är härmed bannlyst från Gunnar Granelvs svenska lektioner för det här läsåret.
Det är lugnt, vad är det.. Tre lektioner kvar kanske. Så jag fattar itne varför detta kommer upp nu.
STÖRT!

Malin, Adia ( med i ) och jag sitter utanför svenskan och väntar på en lektion.
När Petti bitr. rektor, och rektorn kommer till oss.
Dom vill snacka.
Vi förljer med in, vet inte vad som ska sägas.
Då hör vi att vi har trackaserat Gunnar.
what? Rewind!

Iallafall det har kommit klagomål.
Okej, aja men hela klassen ogillar Gunnar.
Nej men klagomålen var FRÅN klassen.
Jaha ja, och allt snack om att klassen inte gillar Gunnar.
Var det bullshit?

Iallafall, dom vill inte berätta något.
Bara att de ska kontakta våra föräldrar och att vi ska ha ett möte.
MEn jag vill, lika så dom, höra mer specifikt var vi har gjort.
Men rektorn, den fittan (ursäkta språket) vill bara sticka och lämna oss som frågetecken.
Vi alla säger ju hur vi upplevt Gunnar och hela incidenten.
Men att lyssna verkar ju inte vara deras speciallitet.
Tillsist blir jag så frustrerad att jag fuckar ur totalt.

Jag var arg, chockad och ledsen. Och jag bara får ur mig massa saker i ren frustration, om att jag tycker det är väldigt dåligt att lämna oss med en sån här stor grej utan att ens ge oss en vettig förklaring, och att om det varit ett stort problem så borde vi fått en personlig varning först innan dom kommer såhär.
Och vad hände med vår tidiga varning runt jul om att vi inte gick ihop med Gunnar?
Vi gav er en fucking jävla varning, men det sopade ni under mattan och sa att det inte fanns något att göra åt saken!
BULLSHIT!

Hade någon lyssnat och tagit det seriöst hade väl det inte blivit såhär?
Hur ska man egentligen få behandla tonåringar, som om vi är helt dumma i huvudet och överkänsliga?
Men sen när man väl får en anklagelse så förväntas det av oss att vi ska kunna vara så himla mogna.
Vad tror ni gott folk, kan man seriöst vara två helt olika saker i en förpackning?
Jag vet inte, helt ärligt.
Jag är bara så arg just nu.

Jag vet vad jag har gjort, jag vet vad jag har emot GUnnar och det jag tyckt varit olämpligt med honom.
Jag förväntar mig att på mötet så ska alla i det rummet ta del av min version av händelserna så kommerj ag med all sannolikhet ta del av Gunnars.

Om Gunnar skulle ha gett mig den respekt jag gav honom i början, hade jag respekterat han.
Men han sumpande det totalt genom att vara så som han är.
Sen är han dessutom falsk och är sig olik om hn hamnar i ett annat sällskap.
Vart är ilskan och falska anklagelserna då?

Gott folk, möt Gunnar och förstå mig.
Annars komemr ni bara tro att detta är ett uppror av en dumstridig tonåring.

/ X